Är uppe i Danderyd och jobbar, springer på kvällarna i och runt Djursholm. Måste vara paradiset på jorden, hälsa på Björn U och Marie Fredriksson, med en liten distinkt nick. Viktigast är inte att springa i moderiktiga kläder, gärna lite använda grejor. Men ett måste är att man är solbränd, dvs man kan visa att man minsann har råd att ta sig bort från Sverige och det grå vädret. Nu har jag fått min solbränna i Paradiset och inte på någon solig ö i Karibien. Men vem fan vet det.

Brännan gör att helt plötsligt blir man populör och när man springer längs kanten med båtarna nickar alla, de blir lite förvånande över när de vår svar tillbaks på reddig skånska.

Min fru har startat en ny blogg säger hon, undrar i samma andetag om jag har varit där inne, och hur skall jag vara det, jag vet ju inte adressen dit. Så hur skall jag kunna läsa den.

Den goda kontakten med mitt ex blev väldigt kortvarig, fick ett antal epost som alla gick ut på hur illa jag ahde skött mig, alla projekt att generera pengar som hade varit dåliga. Tänkte bara med vissa kroppsdelar, ler. Kan bara skratta, kvinnor är ett mycket speciellt släkte.

Fredagen i Paradiset ägnades åt fest, dvs några av innevånarna i Paradiset kom hem och det skulle drickas vin och även lite öl. Faktiskt jätteskoj, dansade bugg hela kvällen, varför har jag inte lärt mig detta innan?!? Tack mina döttrar, ler- .

Over and out, skall ut och skrämma några tanter i Djursholm.

Tillbaka i Paradiset, ångestattackerna kommer igen. Hade ett bra och långt samtal med mitt ex, där jag t om kunde säga att hon hade gjort något bra. Klart att hon har gjort mycket bra, precis som hon säkert tycker att jag har gjort något bra under våra sjutton år tillsammans.

Hade det trevligt i em, lång resa med ungarna, först med buss till Lund, sedan tåg till Stehag och sedan bussfärd i en timme till Paradiset. Sedan storhandla, kom hem och var helt slut, vilade lite i solen och sedan var det dags för mat. Ungarna skojade lite o min fru suckade. Så farligt var det inte tycker ajg, eller är det bara så att jag är van, jag vet inte.

Så fort mina barn kommer så flyr hennes, hur skall vi kunna bli en familj när ingen vill ens försöka. Förstår inte detta, kanske gick det lite för lätt förra gången, allt flöt på. Men i ärlighetens namn var det ju inga andra barn inblandade, som det är nu. Kanske är det även mitt fel, men jag fungerar inte när jag på morgonen möts av ett hånglin, massa sura påpekande.

Men så är väl livet, min arbetsgivare vill ha mig mer i Stockholm så jag kommer att vara mer där.

Vaknat upp med stadsljud, härligt. Hör andra människor, inte som i Paradiset alla i sina bikupor. Sedan kompenserar man detta med ett friskt hej när man är ute, oberoende om man är i centrum eller träffar på någon långt ute i skogen.

Har legat vaken ett tag, legat och lyssnat på hur huset har vaknat till liv, hur ljudet av människor utanför fönstret blir mer påtagligt, ljud av rörelse, människor som skall någonstans.

Centrum i Paradiset, finns ingenting. Den enda som påminner om min gamla värld är killen på bolaget, som tidigare jobbade på Burlövs centrum, vad överraskan han blev när jag frågade honom. Jordens medelpunkt för min fru, ingenting ett gammalt bondesamhälle, men extremt högerintresse, fiendeskap inför det okända, mördat för att behålla samhällsstrukturen intakt. Detta är Paradiset, får man gå hur långt som helst. Ibland känns det lite som en sprucken skräckfilm, jag som känner igen eller lägger märken till ansikten ser ju att nästan alla ser likadana ut. För fasingen, inavelsfrekvensen måste vara extremt stor.

Fick ett email från mitt ex, där hon skrev att hon hade tittat på något gammalt foto av min yngsta son och kom ihåg hur lyckliga vi hade varit. Innan alla katastroferna ...

Kan som vanligt inte sova, för många tankar finns i huvudet.

Ligger i min fars säng, min mor tar som vanligt bäddsoffan i tvrummet, ja ni vet hon är i den uppoffrande generationen. Ligger och tittar på ett foto av mig när jag är 6 år kanske, med en boll i famnen. Vad hade jag för tankar om framtiden, vad hade jag för funderingar? Hur jag än försöker så kan jag inte komma ihåg dessa. Tänker jag tillbaks, kommer jag ihåg bilen som frisören på Nydalatorget hade, man ville inte klippa sig men slickepinnen var ju så god. Kommer ihåg cykelraiden till ett öreskiosken, som fanns på Lindängen, en hel dagsutflykt genom fiendemark, vi låg alltid i fejd med dessa. När jag bodde i Malmö då cyklade jag bort till Nydalatorget och sedan till ettöreskiosken, tog typ en halvtimme.

Ligger och tittar på ett foto på min far, min far som gick och handlade och aldrig kom tillbaks mer. Vad hade han för drömmar, tankar om sitt liv? Fick han ett liv som han var nöjd med? Eller blir det bara halvmesyrer av våra bilder om våra liv? Tror att han var väldigt nöjd med sitt liv på slutet, alla sina barnbarn omkring sig. Frodiga trädgården i Lomma, plommonträdet.Saknar dig fortfarande ...

På samma foto finns min mor, bruntonat hår, ler mot fotografen. Har min mor fått det liv som hon har velat? Har hon kunnat välja? Gjorde en resa från bondesamhället in till storstaden i Malmö, nöjeslivet, turistbåten på sommaren, alltid fint kläd, snygg.

Blicket vandrar till det STORA släktporträttet, min mors släkt. Min morfar i mitten, pondus, självkänsla och stolthet lyser om honom. Kom ihåg att man fick akta sig som barn, så man inte satte fötterna på hans nattatidning, dvs tidningen som han spottade ut snusen i på nätterna. Helt underbar morfar, trots att du gav mig snus och slängde upp mig på arbetshästen, när jag var fem hiiiii.

Mormor, stolt även hon, trots att kroppen efter allt hårt arbete har blivit lite böjd. Mormor hade det verkligen inte lätt, blev såld på auktion tillsammans med sina syskon. Hon och hennes syster hade tur de hamnade hos fint folk, medan pojkarna blev i princip slavar hos någon storbonde, så gick det till på slutet av 1800-talet.

Kommer jag själv att uppnå min bild eller mina bilderna? Troligtvis inte, men jag kanske når en bit på vägen. Jag skall bli bättre på att vara nära när mina barn behöver mig, när min mor behöver mig och när min fru behöver mig. Men först och främst måste jag bli bättre, kan inte gå omkring med illamående och den här migränen.

Lugn dag i paradiset, sprang en runda, orkade inte så långt. Är något galet, illamående, blixtrande huvudvärk yrsel. Klarade mig runt milen ändå, lyckades le ett par tillfällen när jag träffade på hundar o hundägare ute i skogen.

Efter löpningen tillbringades i solen med min fru, trevligt. Min fru fick bryta upp ett par gånger för taxikörningen av sina barn.

En kompis kom på besök, hade varit och kört på Knutan, åkte med honom ner till mossan. Käkade köttbullar för att sedan ge mig bort till Burlövs centrum för att hämta hennes paket och köpa två kg godis till ungarna. Nu har jag delat upp detta i sju stycken ägg. Även hunnit deklarera och beställt hemhjälp till henne.

Min fru är fullt övertygad om att jag skall ut och ragga brudar och dricka öl, är hemma hos min moder som ramlade häromdagen. Hon är 88 år och bor själv. Viktigt att hon oxså känner att jag finns och kan hjälpa henne lite iallafall. Jag förstår mig inte på det här med svartsjukan, tär ordentligt, inte bara för vårt förhållande utan även på mig.

En positiv grej är att hennes kompis har blockerat mig på MSN, nu kan jag obehindrat prata med min kusin och mina barn, utan att min fru skall fälla en massa kommentarer. Min fru läser denna blogg och hon undrade hur jag visste att hon visste om adressen, enkelt var ju bara att läcka adressen till väninnan, simsalabim häppp.

Pratade med mitt ex, skall hämta mina ungar tidigt imorgon för att sedan ta buss och tåg till paradiset. Vi får se hur vi kommer sista biten, vill ju inte vara en börda för min fru, så det blir väl att gå de sista 6 km.

Ny dag i pardiset, mmmmmmm . Lite kroppsarbete skadar inte, tog ner tre stycken små barrväxter. Den ena hade mage att växa med hjärtroten nedåt istället föråt sidan. Men med lite tankar på vad jag har blivit utsatt för de senaste dagarna så gick det bra, riktigt snabbt fick jag igenom stora yxan.

Skall iväg nedåt till mina traktern igen imorgon, här uppe finns ju inte så mycket roligt precis. En riktig håla, försöker leka riktig klippan bo och hälsa på alla. Jadu vad skall man göra heeeee.

Måste ner och hämta ut ett paket åt min mossa, hon ger sig inte, allting skall ske just nu så det är bäst att fixa det. Skall se om jag inte kan natta över där för att sedan ta mina barn med mig tillbaks.

Det har inte fungerat så bra med seperationen från barnen, det är något som oroar mig mer och mer. Ingen empati från min fru heller, utan det är något som jag får sköta själv. När vi blev ihop så poängterade hon väldigt noggrant att hon minsann inte skulle bli någon extramamma. Och det har hon verkligen inte blivit.

Min äldsta grabb har fastnad för datorspel och spelar nätterna igenom vilket innebär att skolan blir otroligt lidande. Inte bra nu när han går i nian, han förstår inte riktigt själv vad konsekvenserna kan bli. Skärper sig ibland men det varar bara för stunden. Mitt mellanbarn, en flicka, fungerar det lite bättre för. Hon försöker att sköta sig, byggt om litet kompisgäng runt sig. minstingen en pojke är jag mest orolig för. Han går omkring med tankar på självmord, letar efter olika metoder att göra detta på.

För några veckor sedan var det en kille, en grabb i en familj som jag känner väl, som tog sitt liv. Kastade sig framför tåget i Hjärup. Så det är viktigt att man tar tag i dessa saker. Skall se om jag inte kan ta tåget in med dem till Helsingborg, göra något med dem.

Har haft en sådan blixtrade huvudvärk med tillhörande illamående, nästan som om man har fått migrän. Har aldrig haft det tidigare. Svårt att sova på nätterna, svårt att koncentrera mig på dagarna. Tänker hela tiden på situationen som jag har hamnat i.

Vi pratar ofta, min fru och jag, men hon litar inte på mig. Jag vet inte vad jag skall göra för att hon skall förstå att jag inte gör något. Värsta är väl att jag tror att hennes sk väninna triggar henne hela tiden. Vad är det för person som liksom hela tiden håller koll på vad man gör, för att sedan rapportera tillbaks. Någon gång kanske jag vill prata med min dotter i Malmö eller min dotter i Båstad, men det går inte. Ja jag vet inte vad jag skall göra.

Nu har snart en dag i paradiset gått, positiva idag var att jag såg en omvråk väldigt nära, skall försöka att springa en runda i skogen senare.

Svartsjuka

Slår man upp ordet så ser man kontrollbehov, oftast män som försöker kontrollera kvinnor.

Jag är precis nygift, december i fjor, efter en underbar smekmånad (eller smekvecka) har jag levt 5 ånader i ett konstant ökenklimat. Blivit utsatt för fejkade epostmeddelande, engagerade väninna för att hålla kontroll på mitt messengerkonto, punktmarkerat, anklagelser om att jag skulle ha apterat keylogger, trackers allt möjligt skit för att hålla kontroll på henne. Låtet hennes väninna hålla på för att se om jag nappar. Låtit vännina fråga om specifik epost adress var till någon kusin. Just denna adress var till en tjej som jag chattade med. Min fru har fått en kopia av hela konversationen.

Under tiden har hon sexchatat, bestämt träff med andra män på hotellrum, bloggat om hur dåligt vårat förhållande är, hur lite jag gör. Påstår att jag tycker hennes ungar är pest och att mina är ännu värre. Vi lider även av dåligt kommunikation, javisst jag vet inte om allt hur hon har fått tag på pengar etc. För hon pratar aldrig med mig.

Jag vet inte vad som får något att så till den milda grad gå in i något och uppslukas av detta. Blir bara värre och värre.