Kan som vanligt inte sova, för många tankar finns i huvudet.

Ligger i min fars säng, min mor tar som vanligt bäddsoffan i tvrummet, ja ni vet hon är i den uppoffrande generationen. Ligger och tittar på ett foto av mig när jag är 6 år kanske, med en boll i famnen. Vad hade jag för tankar om framtiden, vad hade jag för funderingar? Hur jag än försöker så kan jag inte komma ihåg dessa. Tänker jag tillbaks, kommer jag ihåg bilen som frisören på Nydalatorget hade, man ville inte klippa sig men slickepinnen var ju så god. Kommer ihåg cykelraiden till ett öreskiosken, som fanns på Lindängen, en hel dagsutflykt genom fiendemark, vi låg alltid i fejd med dessa. När jag bodde i Malmö då cyklade jag bort till Nydalatorget och sedan till ettöreskiosken, tog typ en halvtimme.

Ligger och tittar på ett foto på min far, min far som gick och handlade och aldrig kom tillbaks mer. Vad hade han för drömmar, tankar om sitt liv? Fick han ett liv som han var nöjd med? Eller blir det bara halvmesyrer av våra bilder om våra liv? Tror att han var väldigt nöjd med sitt liv på slutet, alla sina barnbarn omkring sig. Frodiga trädgården i Lomma, plommonträdet.Saknar dig fortfarande ...

På samma foto finns min mor, bruntonat hår, ler mot fotografen. Har min mor fått det liv som hon har velat? Har hon kunnat välja? Gjorde en resa från bondesamhället in till storstaden i Malmö, nöjeslivet, turistbåten på sommaren, alltid fint kläd, snygg.

Blicket vandrar till det STORA släktporträttet, min mors släkt. Min morfar i mitten, pondus, självkänsla och stolthet lyser om honom. Kom ihåg att man fick akta sig som barn, så man inte satte fötterna på hans nattatidning, dvs tidningen som han spottade ut snusen i på nätterna. Helt underbar morfar, trots att du gav mig snus och slängde upp mig på arbetshästen, när jag var fem hiiiii.

Mormor, stolt även hon, trots att kroppen efter allt hårt arbete har blivit lite böjd. Mormor hade det verkligen inte lätt, blev såld på auktion tillsammans med sina syskon. Hon och hennes syster hade tur de hamnade hos fint folk, medan pojkarna blev i princip slavar hos någon storbonde, så gick det till på slutet av 1800-talet.

Kommer jag själv att uppnå min bild eller mina bilderna? Troligtvis inte, men jag kanske når en bit på vägen. Jag skall bli bättre på att vara nära när mina barn behöver mig, när min mor behöver mig och när min fru behöver mig. Men först och främst måste jag bli bättre, kan inte gå omkring med illamående och den här migränen.