Tillbaka i Paradiset, ångestattackerna kommer igen. Hade ett bra och långt samtal med mitt ex, där jag t om kunde säga att hon hade gjort något bra. Klart att hon har gjort mycket bra, precis som hon säkert tycker att jag har gjort något bra under våra sjutton år tillsammans.

Hade det trevligt i em, lång resa med ungarna, först med buss till Lund, sedan tåg till Stehag och sedan bussfärd i en timme till Paradiset. Sedan storhandla, kom hem och var helt slut, vilade lite i solen och sedan var det dags för mat. Ungarna skojade lite o min fru suckade. Så farligt var det inte tycker ajg, eller är det bara så att jag är van, jag vet inte.

Så fort mina barn kommer så flyr hennes, hur skall vi kunna bli en familj när ingen vill ens försöka. Förstår inte detta, kanske gick det lite för lätt förra gången, allt flöt på. Men i ärlighetens namn var det ju inga andra barn inblandade, som det är nu. Kanske är det även mitt fel, men jag fungerar inte när jag på morgonen möts av ett hånglin, massa sura påpekande.

Men så är väl livet, min arbetsgivare vill ha mig mer i Stockholm så jag kommer att vara mer där.