Vaknat upp med stadsljud, härligt. Hör andra människor, inte som i Paradiset alla i sina bikupor. Sedan kompenserar man detta med ett friskt hej när man är ute, oberoende om man är i centrum eller träffar på någon långt ute i skogen.

Har legat vaken ett tag, legat och lyssnat på hur huset har vaknat till liv, hur ljudet av människor utanför fönstret blir mer påtagligt, ljud av rörelse, människor som skall någonstans.

Centrum i Paradiset, finns ingenting. Den enda som påminner om min gamla värld är killen på bolaget, som tidigare jobbade på Burlövs centrum, vad överraskan han blev när jag frågade honom. Jordens medelpunkt för min fru, ingenting ett gammalt bondesamhälle, men extremt högerintresse, fiendeskap inför det okända, mördat för att behålla samhällsstrukturen intakt. Detta är Paradiset, får man gå hur långt som helst. Ibland känns det lite som en sprucken skräckfilm, jag som känner igen eller lägger märken till ansikten ser ju att nästan alla ser likadana ut. För fasingen, inavelsfrekvensen måste vara extremt stor.

Fick ett email från mitt ex, där hon skrev att hon hade tittat på något gammalt foto av min yngsta son och kom ihåg hur lyckliga vi hade varit. Innan alla katastroferna ...