Ny dag i pardiset, mmmmmmm . Lite kroppsarbete skadar inte, tog ner tre stycken små barrväxter. Den ena hade mage att växa med hjärtroten nedåt istället föråt sidan. Men med lite tankar på vad jag har blivit utsatt för de senaste dagarna så gick det bra, riktigt snabbt fick jag igenom stora yxan.

Skall iväg nedåt till mina traktern igen imorgon, här uppe finns ju inte så mycket roligt precis. En riktig håla, försöker leka riktig klippan bo och hälsa på alla. Jadu vad skall man göra heeeee.

Måste ner och hämta ut ett paket åt min mossa, hon ger sig inte, allting skall ske just nu så det är bäst att fixa det. Skall se om jag inte kan natta över där för att sedan ta mina barn med mig tillbaks.

Det har inte fungerat så bra med seperationen från barnen, det är något som oroar mig mer och mer. Ingen empati från min fru heller, utan det är något som jag får sköta själv. När vi blev ihop så poängterade hon väldigt noggrant att hon minsann inte skulle bli någon extramamma. Och det har hon verkligen inte blivit.

Min äldsta grabb har fastnad för datorspel och spelar nätterna igenom vilket innebär att skolan blir otroligt lidande. Inte bra nu när han går i nian, han förstår inte riktigt själv vad konsekvenserna kan bli. Skärper sig ibland men det varar bara för stunden. Mitt mellanbarn, en flicka, fungerar det lite bättre för. Hon försöker att sköta sig, byggt om litet kompisgäng runt sig. minstingen en pojke är jag mest orolig för. Han går omkring med tankar på självmord, letar efter olika metoder att göra detta på.

För några veckor sedan var det en kille, en grabb i en familj som jag känner väl, som tog sitt liv. Kastade sig framför tåget i Hjärup. Så det är viktigt att man tar tag i dessa saker. Skall se om jag inte kan ta tåget in med dem till Helsingborg, göra något med dem.

Har haft en sådan blixtrade huvudvärk med tillhörande illamående, nästan som om man har fått migrän. Har aldrig haft det tidigare. Svårt att sova på nätterna, svårt att koncentrera mig på dagarna. Tänker hela tiden på situationen som jag har hamnat i.

Vi pratar ofta, min fru och jag, men hon litar inte på mig. Jag vet inte vad jag skall göra för att hon skall förstå att jag inte gör något. Värsta är väl att jag tror att hennes sk väninna triggar henne hela tiden. Vad är det för person som liksom hela tiden håller koll på vad man gör, för att sedan rapportera tillbaks. Någon gång kanske jag vill prata med min dotter i Malmö eller min dotter i Båstad, men det går inte. Ja jag vet inte vad jag skall göra.

Nu har snart en dag i paradiset gått, positiva idag var att jag såg en omvråk väldigt nära, skall försöka att springa en runda i skogen senare.